http://www.nytimes.com/2010/08/10/education/10remedial.html?_r=1&partner=rss&emc=rss

Artikeln fick mig att fundera på hur mycket jag kom ihåg från min gymnasietid och vad mina studerande månne tar med sig när de är dimitterade och redo för resten av sina liv. Gymnasiet borde vara ett första steg på vägen mot att börja reflektera över sin kunskap, sina val och sig själv. Ibland glöms det kanske bort att det här är en process som tar tid. Självfallet kan vi ändra på undervisningsmetoderna och försöka stimulera till höger och vänster, men det kan också hända att vi mognar i tanken mycket senare än vi tror. Således kan det vara svårt att uppnå en perfekt balans i kunskap. Trots allt tror jag att vi tar med oss väldigt mycket från alla utbildningsstadier, men det kan vara svårt att mäta det i ett nationellt prov.